Midsommar i Grekland på väg till Egina utanför Atén

Jag sitter på färjan Poseidon och har den varma vinden mot mitt ansikt,

informationen säger att vi reser i enfart av 6 knop ut ur Piraeus hamn. Jag har
pecis handlat mig en baguette med feta och styr kosan mot
Aigina, eller Egina som
vi svenskar säger. Jag är på väg till an god vän som bor
på Egina och driver en liten restaurang eller mezedopoleio som det heter på
Grekiska. En Mezedopoleio är en liten taverna där man oftast äter
smårätter, et kan vara korv, fisk eller bröd med feta och olivolja
och man intar gärna dessa rätter med grekisk ouzo givetvis. Det kan ibland
låta konstigt att ha anissmaken med fisk men man vänjer sig och det kan
ibland vara riktigt gott att blanda till det.

Piraeus försvinner i bakgrunden, och solen närmar sig från väst.Det saroniska havet ligger stilla men liksom bubblar på ytan och jag skådarsegelbåtar med sällskap av delfiner som leker och har kul med varandra,precis bredvid en tyskflaggad Bennetau, ser det ut som. Nu ser athen ut som en litenklippa men man kan faktiskt urskilja Parthenon på Akropolisklippan mitt i Aten.

Aigina är en liten ö som ligger bara en timmes slöfärja från

Piraeus och räknar man ifrån mitt hus i centralare delar av
Aten tar det
ca 2 timmar att ta sig ut till den grekiska friheten på öarna.

Jag kommer i hamn och sätter mig för att ta en kaffe i marinan, bland tusister
och andra lösa människor sätter jag mig bredvid en liten butik som säljer
lokala pistagenötter från Aigina, Jag kan ju inte låta bli att handla
en liten påse förstås.

Jag går bort till posten eftersom Christinas lillaMezedopoleio ligger precisbredvid där av namnet To Gramma, det betyder 'brevet' på svenska. Christinahar bott i Grekland massor med år och driver sedan ett år tillbaka sinegen lilla restaurang med blandad mat både svenska rätter i en skönblandning av grekiska ingredienser, färska kryddor och egna citroner till drinkarna.

Förra året gästkockade jag i köket ett par veckor och hade en
underbar tid på Aigina
med Christina och hennes familj, jag saknar givetvis
maten som är utsökt men midsommaren inbjudan känns helt rätt
med IKEA inhandlade sillar och Kalles kaviar.
Vi dricker till och med svenska snaps och det känns helt underbart i både
kropp och själ. Magen känner igen det goda svenska köket och vänjer
sig fort tillbaka från grekisk feta, lantsallad och Souvlaki... inte undra på
det när det tar ett år till nästa svenska midsommar...